Vad är Personligt ombud

Verksamheten med Personligt ombud

Bakgrund

Människor med psykiska funktionsnedsättningar är en grupp i vårt samhälle som ofta inte får det stöd och den hjälp de har rätt att få. I de utredningar som gjordes inför psykiatrireformen konstaterade regeringen att dessa personers rättigheter i många fall skulle tillvaratas bättre med stöd av ett personligt ombud.

1995 – 1998 pågick försöksverksamheter med personligt ombud på tio orter i landet. Socialstyrelsen utvärderade verksamheterna och kom bland annat fram till att:

  • Personernas funktionsförmåga ökade.
  • Antalet dagar inom sluten psykiatrisk vård minskade.
  • Fler personer sökte och fick insatser enligt lagen om särskild stöd och service för vissa funktionshindrade, LSS, jämfört med andra personer med psykiska funktionsnedsättningar.
  • Personerna tyckte att deras livskvalité ökade.
  • Verksamheter med personligt ombud kan organiseras och drivas med olika huvudmän och organisationsmodeller.

 

I maj 2000 beslutade regeringen om statsbidrag för en nationell uppbyggnad av verksamheter med personliga ombud. Länsstyrelsen fördelar statsbidraget till kommunerna men dessa behöver inte själva utföra verksamheterna.

För att verksamheterna ska bli så stabila som möjligt, kan det vara en fördel för mindre kommuner att slå sig samman om en verksamhet. På så sätt får de personliga ombuden en större trygghet i sitt arbete. Det har ibland varit svårt att arbeta ensam. Ombuden ska inte heller ha andra arbetsuppgifter inom kommunen utan enbart ägna sig åt arbetet som personligt ombud.

På individens uppdrag

Det personliga ombudet ska arbeta för den psykiskt funktionsnedsatta personen och på dennes uppdrag.

Arbetet handlar till stor del om att se till att insatser, som behövs för att ge personen ökad livskvalitet och ett självständigare liv, samordnas.

Det personliga ombudet ersätter inte det arbete som utförs av till exempel gode män, förvaltare, boendestödjare, kontaktpersoner eller personliga assistenter enligt LSS.

En huvuduppgift för personliga ombud är, som framgått, att se till att olika myndigheters insatser för den enskilde samordnas. Eftersom det råder sekretess mellan olika myndigheter är den enskildes samtycke en förutsättning för ombudets arbete.

Avgränsning till andra yrkeskategorier

De personliga ombudens arbetsuppgifter bör på några punkter avgränsas tydligt från andra yrkeskategoriers uppgifter och ansvar. Personliga ombud ska:

  • Inte besluta om insatser (myndighetsutövning).
  • Inte ta över huvudmännens ansvar för samordning av insatser från olika myndigheter (men se till att ansvariga huvudmän samordnar sina insatser).
  • Inte svara för behandling eller annan vårdinsats som ges enligt hälso- och sjukvårdslagen.

De personliga ombudens arbetsuppgifter tangerar/överlappar ansvar och uppgifter som andra yrkeskategorier har för psykiskt funktionsnedsatta personer. Det gäller t.ex. god man/ förvaltare och stödperson utsedd av patientnämnden i samband med tvångsvård. Det är viktigt att risken för dubbelarbete och oklar ansvars- och uppgiftsfördelning uppmärksammas noga i varje enskilt fall så att samordningen av de olika insatserna blir tydliga för den enskilde.

Attityder och förhållningssätt

De personliga ombudens roll och arbetsuppgifter skiljer sig i flera avseenden från andra yrkeskategoriers och bygger mycket på att ombuden renodlat tillämpar vissa principer och förhållningssätt som t.ex.

  • Den funktionshindrade bestämmer själv – ombudet ska stödja den funktionshindrade att nå egna mål.
  • Personkontinuitet – samma ombud över tid.
  • Långsiktighet/tålamod – en grundbult för att nå resultat i arbetet med denna målgrupp.
  • Nära relation – lära känna den funktionshindrade och etablera en förtroendefull relation innan mål kan formuleras och förändring påbörjas.
  • Arbeta i den enskildes naturliga miljöer bl.a. genom hembesök..
  • Arbeta flexibelt i nuet – personens unika behov och just nu aktuella hälsotillstånd är utgångspunkt för allt arbete.

Kriterier för att avgränsa målgruppen

Personligt ombud är inte en insats som är avsedd för alla personer i psykiatrireformens målgrupp. Regeringens beslut om statsbidrag bygger på förutsättningen att i storleksordningen 10 – 20 procent av dessa kan ha behov av ett sådant kvalificerat personligt stöd.

Enligt beredningsgruppen bör personligt ombud erbjudas personer med psykiska funktionsnedsättning, 18 år och äldre, som

  • Har ett funktionshinder som innebär ett omfattande och långvarigt socialt handikapp som medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv.

  • Har komplexa behov av vård, stöd och service och som har behov av kontakt med socialtjänst, primärvård och/ eller den specialiserade psykiatrin (utan krav på diagnos) och andra myndigheter.

Personligt ombud ska vara en möjlig insats också för personer som finns på hem för vård eller boende liksom för personer med psykiska funktionshinder och missbruk (s.k dubbeldiagnos).

Att få hjälp av ett personligt ombud är ingen rättighet, utan ett erbjudande, vilket innebär att det personliga ombudet kan säga nej till vissa uppdrag.